Med domarens ögon – intervju med Micke Kuntz


Michael Kuntz

Utan domare inga matcher, säger Micke Kuntz bestämt när jag träffar honom på Järnet i Gamla Stan för att prata om ju-jutsu i allmänhet och hur det är att vara domare i synnerhet. Att det blir just Järnet som vi träffas på är ingen slump. Krogen har betytt mycket för klubbens två inflyttade österrikare, Micke Kuntz och Ernst Fusser. Under drygt fem år arbetade och mer eller mindre levde de där. Och Järnet har kommit att bli något av ett stamställe för medlemmarna i Nacka Dojo. Det var för övrigt Ernst som lockade Micke till Järnet i slutet på 80-talet och ett decennium senare även till Nacka Dojo.


Ernst Fusser och Micke – Friends for life

Talang för att döma
Det finns idag knappt 40 licensierade ju-jutsu-domare i Sverige. Med tanke på att det krävs 16 domare för att arrangera en tävling som exempelvis Nordic Cup, med matcher på tre mattor samtidigt, är det för lite. Att Micke är en av dessa 40 beror på att han under sin egen korta tävlingskarriär, DM och Nordic Cup, fick smak för den adrenalinkick man får på mattan under en match.

– Jag ställde upp i ett par tävlingar men kände att jag hade dålig koll på reglerna. Jag ville lära mig mer och insåg snabbt att jag hade talang för att vara domare. Betydligt större talang för det än för att tävla själv, berättar Micke.


Vännerna möttes på DM i Stockholm 2002

En bekräftelse på att han har talang för att vara domare är utmärkelsen Bästa domare som han fått vid två tillfällen – Swedish Open och Nordic Cup 2004.

Vältränad för att inte tappa koncentrationen
Vad krävs för att bli en bra domare? Micke tränar mellan tre och sex timmar varje vecka, SJJ, BJJ och MMA, för att vara i god form. De sista finalerna i Swedish Open gick vid 22-tiden efter en lång dag fylld med matcher. En domare som inte är vältränad tappar då lätt koncentrationen och det kan i västa fall påverka utgången av matchen.

– Domaren ska inte avgöra matcherna. Han eller hon ska leda matchen och synas så lite som möjligt, säger Micke och tillägger att det krävs att man har pondus plus att man måste vara bestämd, noggrann och objektiv för att skapa förtroende på mattan.

Förutom kondition måste domaren ha förståelse för vad det innebär att fightas och tävla i ju-jutsu. Att döma är inget du gör bakom ett skrivbord. Därför tränar Micke ibland tillsammans med Nackas tävlingsgrupp. Det ger honom insikt i hur tävlingsfighters tänker och fungerar.

Det man inte ser hör man
Coachen och den tävlande ser och upplever en match från sitt mycket subjektiva perspektiv där det handlar om att vinna. Men hur ser det ut från det som ska vara domarens objektiva synvinkel. Micke har inte mycket att anmärka på men det finns en företeelse som irriterar honom – coacher som skriker poäng till sina fighters. Det skapar många gånger förvirring och onödiga diskussioner efter matchen om en coach skriker ”ippon” trots att det bara är en av de tre domarna som gett den poängen. Jag frågar honom om det finns något sätt för den tävlande att till sin fördel påverka domaren.

– Nej, det gör det inte. Men kiai är aldrig fel. Det man inte ser, det hör man, framför allt när man börjar bli trött, säger Micke.

Nästa mål för Micke är svart bälte. Det krävs för att han ska få A-licens och kunna döma på internationella tävlingar. Ambitionen är att gradera på sommarlägret i Varberg nästa år. Och här säger han till min glädje att det bland annat är ”gubbarna på klubben” som inspirerar honom. Om jag och Lasse Johansson kunde så kan han också.

Ett glassigt liv utanför mattan
Utanför mattan är det nyfödde sonen Georg och sambon Annelie som tar